Marius history

Marius Stakelborough Story

Who was Marius Stakelborough?

Qui était Marius Stakelborough?

Vem var Marius Stakelborough?

Have you heard of the old Swedish island of Saint Barthelemy? If you have it, it is probably Marius Stakelboroughs merit. By safeguarding the legacy of the past, he has drawn attention of the Swedish heritage, every time a Swede has landed on the island, he has treated the individual as a member of his family. Contacts have been pinned and work to bring out this little exclusive island at every Swedish citizens map. At Marius bar "Le Select" the Swedish heritage is strong; the interior is full of signs, posters, photos and letters related to Sweden.

Avez-vous entendu parler de l'ancienne île suédoise de Saint-Barthélemy ? Si c'est le cas, c'est probablement grâce à Marius Stakelborough. En préservant l'héritage du passé, il a attiré l'attention sur le patrimoine suédois. Chaque fois qu'un Suédois débarquait sur l'île, il le traitait comme un membre de sa famille. Des contacts ont été établis et des efforts ont été faits pour mettre en valeur cette petite île exclusive sur la carte de chaque citoyen suédois. Au bar de Marius, "Le Select", l'héritage suédois est fort ; l'intérieur est rempli d'enseignes, d'affiches, de photos et de lettres liées à la Suède.

Det finns nog ingen person i Västindien eller på St Barth som är så förknippad med Sverige som just Marius Stakelborough, vars efternamn sägs härstamma från den finlandssvenska diplomaten Berndt Stackelberg som var öns guvernör på 1810-talet. Säkert var det just hans givna efternamn som gjorde att han så envetet lyfte fram det svenska arvet och varje gång en svensk kom till ön så togs de emot som en familjemedlem.

1949 öppnade han baren Le Select som kom att bli hans livsverk. Baren blev snabbt en samlingspunkt för öborna och när turismen drog i gång på allvar på 1950- och 1960-talet behöll den greppet som den naturliga samlingspunkten för besökande turister. Ett bidragande skäl var den genuina och gemytliga stämning Marius lyckades skapa. Hit var alla välkomna och hans svenska intresse syns fortfarande tydligt på Le Select. Här är det svenska arvet fortfarande efter 70 år än mer påtaglig. Interiören är full av skyltar, affischer, foton och brev, alla med koppling till Sverige. Och här har många celebriteter varit på besök genom årens lopp, exempelvis Kung Carl-Gustaf och Drottning Silvia julen 1987 Marius var ju slavättling och det kan vara svårt att förstå detta intresse för den gamla kolonialmakten som tjänade mycket pengar på just slavhandel.

Han brukade förklara det med att det just därför är viktigt att aldrig glömma historien och upplysa kommande generationer om hur det faktiskt gick till på den tiden. Han var också en av grundarna av den svenska vänföreningen på St Barth, L'Asbas. Marius belönades två gånger med Nordstjärneorden, 1981 och 2012, för sitt idoga arbete med att bevara de svenskheten genom att samla källmaterial i ett bibliotek till framtida forskning. Men Marius engagerade sig också i olika minnesmärken på ön, bland annat genom att arbeta så att det tidigare svenska garnisonhuset Wall House som var en ren ruin. Genom Marius påtryckningar och visioner restaurerade kommunen Wall House som återinvigdes som museum 1995.

Marius Stakelborough

The upbringing of a poor, black man

L'éducation d'un homme pauvre et noir

Uppfostran av en fattig, svart man

On the fifth June 1923 Marius was born in a world that seems to be full of problems and setbacks. His parents were not married, they did not even live together, but still, they had two children together. Father Adrien Stakelborough wanted to give his last name to both the children but the mother Yvonne Sibilly had only Marius bear the last name, a decision which has had a significant impact on the island. His Brother Philibert was therefore named Sibilly.

When Marius was five and Philibert two years old, they moved with their mother to Guadeloupe, the children were raised by his grandmother. Their grandmother had a very hard time earning any money so the children were always helping her sell fruit that the farmers had not gotten sold to the ships. In addition, they helped her do the various households that where necessary. They were so poor that it was not often that they were served both lunch and dinner and shoes were a luxury that were used when you went to church. When the end of the months was coming to an end, there was usually zero dollars in the cashbox, then got to rely on letters filled with money from relatives in neighbouring islands so that they could pay the rent.

1929 as Marius began to study, it was a cousin of his father named Vicky who single-handedly started a school for the young children in Gustavia. Vicky was not only a teacher to the children but helped by providing the students who lived too far away from school shelter during school periods. 1932 as Marius took his first communion with black and white students mixed, Marius got his first experiences of racism. Most of the nine year old boys had no experience with people of a different skin colour as they lived on different sides of the island. The controversy was not so strange as it was only 70 years ago slavery ended and the black population was released.

When Marius was ten years old his father Adrien had enough of the teaching that his sons received and he moved Marius and Philibert to a Catholic school that was named Colombia. The school was on the western part of the island, a long hike in other words – without shoes. Three years he stayed at the school until that Marius had achieved all the training that was needed to have on the island. After having helped his grandmother with selling bread for a while, Marius parents decided that he would learn a profession. They sent him to the island where the mother worked in Guadeloupe, where he would begin work as an apprentice carpenter which produced furniture. Something that not at all suited Marius, he wanted out to sea and earn their money as a sailor, and after much nagging his parents agreed to let him work on a boat.

Le 5 juin 1923, Marius est né dans un monde qui semblait être plein de problèmes et de revers. Ses parents n'étaient pas mariés, ils ne vivaient même pas ensemble, mais ils avaient quand même deux enfants ensemble. Le père, Adrien Stakelborough, voulait donner son nom de famille aux deux enfants, mais la mère, Yvonne Sibilly, n'a fait porter le nom qu'à Marius, une décision qui a eu un impact significatif sur l'île. Son frère Philibert a donc été nommé Sibilly.

Quand Marius avait cinq ans et Philibert deux ans, ils ont déménagé avec leur mère en Guadeloupe, les enfants ont été élevés par sa grand-mère. Leur grand-mère avait beaucoup de mal à gagner de l'argent, alors les enfants l'aidaient toujours à vendre les fruits que les agriculteurs n'avaient pas réussi à vendre aux navires. De plus, ils l'aidaient à faire les différents ménages nécessaires. Ils étaient si pauvres qu'il n'était pas souvent qu'ils étaient servis à la fois le déjeuner et le dîner et les chaussures étaient un luxe qu'on utilisait quand on allait à l'église.

Quand la fin du mois approchait, il n'y avait généralement plus d'argent dans la caisse, il fallait alors compter sur des lettres remplies d'argent de parents des îles voisines pour pouvoir payer le loyer. En 1929, quand Marius a commencé à étudier, c'était un cousin de son père nommé Vicky qui a lancé seul une école pour les jeunes enfants à Gustavia. Vicky n'était pas seulement un enseignant pour les enfants, mais il aidait en offrant un abri pendant les périodes scolaires aux élèves qui vivaient trop loin de l'école. En 1932, lorsque Marius a fait sa première communion avec des élèves noirs et blancs mélangés, Marius a eu ses premières expériences de racisme. La plupart des garçons de neuf ans n'avaient aucune expérience avec des personnes de couleur de peau différente car ils vivaient sur différents côtés de l'île.

La controverse n'était pas si étrange car il n'y avait que 70 ans que l'esclavage avait pris fin et que la population noire avait été libérée. Quand Marius avait dix ans, son père Adrien en avait assez de l'enseignement que ses fils recevaient et il a déplacé Marius et Philibert dans une école catholique qui s'appelait Colombia. L'école était sur la partie ouest de l'île, une longue randonnée en d'autres termes - sans chaussures. Il est resté trois ans à l'école jusqu'à ce que Marius ait acquis toute la formation nécessaire sur l'île. Après avoir aidé sa grand-mère à vendre du pain pendant un moment, les parents de Marius ont décidé qu'il apprendrait un métier. Ils l'ont envoyé sur l'île où la mère travaillait en Guadeloupe, où il commencerait à travailler comme apprenti charpentier qui fabriquait des meubles. Quelque chose qui ne convenait pas du tout à Marius, il voulait prendre la mer et gagner leur argent en tant que marin, et après beaucoup d'insistance, ses parents ont accepté de le laisser travailler sur un bateau.

Den femte juni 1923 föddes Marius i en värld som verkar vara full av problem och motgångar. Hans föräldrar var inte gifta, de bodde inte ens tillsammans, men ändå hade de två barn tillsammans. Fader Adrien Stakelborough ville ge sitt efternamn till båda barnen men modern Yvonne Sibilly fick bara Marius att bära efternamnet. När Marius var fem flyttade han och brodern med sin mamma till Guadeloupe där barnen uppfostrades av hans mormor. Deras mormor hade väldigt svårt att tjäna pengar så att barnen alltid hjälpte henne att sälja frukt som bönderna inte hade sålt till fartygen.

Dessutom hjälpte de henne att göra de olika hushållen där det var nödvändigt. 1929 när Marius började studera var det en kusin, Vicky; till hans far som på egen hand startade en skola för de små barnen i Gustavia. Vicky var inte bara en lärare för barnen utan hjälpte till genom att ge eleverna som bodde för långt bort från skolan skydd under skolperioder. När Marius var tio år hade hans far Adrien nog av den undervisning som hans söner fick och flyttade bröderna till en katolsk skola som hette Colombia. Skolan låg på öns västra del, en lång vandring med andra ord - utan skor. Tre år senare bestämde Marius föräldrar att han skulle lära sig ett yrke och skickade honom till Guadeloupe där han började arbeta som möbelsnickare. Ett jobb som inte alls passade Marius. Han ville ut på havet som sjöman och efter mycket tjat gick hans föräldrar med om att låta honom arbeta på en båt.

Marius and the Sea

Marius et la Mer

Marius och havet

It was soon clear to Marius that working as a sailor was something that suited him perfectly, to work as a team for each other and then share the profits as brothers was something made for him, as he preferred to work with others, not giving out orders and taking a larger slice of the pie. At the same time, it was the job as a sailor something that was filled with fun elements for Marius, all traffic between the islands during this time went with the boats so that each task were always a bit different.

Post came up with the boats and it was to the sailors as the farmers and residents they could sell their goods. The boats were therefore vital for the islands around Saint Barthelemy. Marius earned his living at sea for 16 years with the exception of 20 months during World War II, where he worked as a volunteer for the Americans at a base in Saint Thomas. With only primary school education he learned this profession and when he retired as a sailor he was qualified to work as a captain for the tours between the islands, very impressive for a man who began by taking a position as a mess boy on a ship.

Il est vite apparu clairement pour Marius que le travail de marin lui convenait parfaitement. Travailler en équipe et partager les bénéfices comme des frères était fait pour lui, car il préférait travailler avec les autres plutôt que de donner des ordres et prendre une plus grosse part du gâteau. En même temps, le métier de marin était rempli d'éléments amusants pour Marius, tout le trafic entre les îles à cette époque se faisait par bateau, de sorte que chaque tâche était toujours un peu différente. Le courrier arrivait par bateau et c'était aux marins que les agriculteurs et les résidents pouvaient vendre leurs marchandises.

Les bateaux étaient donc vitaux pour les îles autour de Saint-Barthélemy. Marius a gagné sa vie en mer pendant 16 ans, à l'exception de 20 mois pendant la Seconde Guerre mondiale, où il a travaillé comme volontaire pour les Américains sur une base à Saint-Thomas. Avec seulement une éducation primaire, il a appris ce métier et quand il a pris sa retraite en tant que marin, il était qualifié pour travailler comme capitaine pour les tours entre les îles, très impressionnant pour un homme qui a commencé en prenant un poste de garçon de mess sur un navire.

Det stod snart klart att sjöman var något som passade honom perfekt och var fyllt med roliga inslag. All trafik mellan öarna sköttes med båtarna så att varje uppgift alltid var lite annorlunda. Post och alla varor kom med båtarna och sjömännen var därför avgörande för öarna runt Saint Barthelemy. Marius försörjde sig på havet i 16 år och med endast grundskoleutbildning i botten lärde han sig detta yrke och när han gick i pension var det som kapten för turerna mellan öarna.

First officer Swedish Royal Polar Star Second image Third image Fourth image

Marius the Contractor

Marius l'Entrepreneur

Entreprenören Marius

Marius was a man of opportunity, a man with a mind for business, nothing was impossible, and in all his life, he saw opportunities, and not problems or limitations. 1949 was the year Marius opened the now famous bar Le Select on St Barth simply because there was no other on the island before, it was here people went to play dominoes, drink a beer or two and to talk for a while. More and more people came to the bar and quickly Le Select became a meeting place on the island for locals and sailors.

Marius était un homme d'opportunité, un homme avec un esprit d'entreprise, rien n'était impossible, et dans toute sa vie, il voyait des opportunités, et non des problèmes ou des limitations. 1949 fut l'année où Marius ouvrit le désormais célèbre bar Le Select à St Barth simplement parce qu'il n'y en avait pas d'autre sur l'île auparavant, c'était ici que les gens venaient jouer aux dominos, boire une bière ou deux et discuter un moment. De plus en plus de gens sont venus au bar et rapidement Le Select est devenu un lieu de rencontre sur l'île pour les locaux et les marins.

Marius var en möjlighetens man, en man med sinne för affärer där ingenting var omöjligt. Under hela sitt liv såg han möjligheter där andra såg problem eller begränsningar. 1949 öppnade Marius, tillsammans med frun Helene, den nu berömda baren Le Select i Gustavia, för att det helt enkelt inte fanns någon bar på ön. Så snart blev detta samlingsplatsen dit folk gick för att spela domino, dricka en öl eller två och prata en stund. Men även för att här kunde man köpa tidningar, böcker och en hel del nyttosaker. Därför kom fler och fler människor hit och snabbt blev Le Select en naturlig mötesplats på ön för lokalbefolkningen och sjömän.

Helene and the Family

Hélène et la Famille

Helene och familjen

Even if Marius have has his fair share of women in his life, it has really only been one for him – Helene. Their relationship was as something taken from a Hollywood film. Helene's parents did not appreciate that their daughter, a very bright mulatto met with a three year older negro. So they met on siesta and hid small notes to each other on the beach and when Helene filled the 21 and could decide for herself, she left her parents and move in together with Marius. They had a very hard time and was forced to live in a hut which constantly got invaded by crabs. The bar "Le Select" became their rescue. They were to be together in over 40 years and produce nine children together.

Même si Marius a eu sa part de femmes dans sa vie, il n'y en a vraiment eu qu'une pour lui - Hélène. Leur relation était comme tirée d'un film hollywoodien. Les parents d'Hélène n'appréciaient pas que leur fille, une mulâtresse très brillante, fréquente un nègre de trois ans son aîné. Alors ils se rencontraient pendant la sieste et cachaient de petits mots l'un pour l'autre sur la plage et quand Hélène a eu 21 ans et a pu décider par elle-même, elle a quitté ses parents et est allée vivre avec Marius. Ils ont eu une période très difficile et ont été forcés de vivre dans une cabane qui était constamment envahie par les crabes. Le bar "Le Select" est devenu leur sauvetage. Ils devaient rester ensemble pendant plus de 40 ans et avoir neuf enfants ensemble.

Även om Marius hade säkert hade andra kvinnor i sitt liv så fanns det bara en för honom - Helene. Deras saga var som hämtad från en Hollywood-film. Helenes föräldrar uppskattade inte att deras dotter, en mycket ljus mulatt, träffade en tre år äldre neger. Därför fick de två träffas på siesta och gömde små lappar för varandra på stranden. Det var först när Helene fyllde 21, och fick bestämma själv som hon lämnade sina föräldrar och flyttade ihop med Marius. De hade väldigt svårt och tvingades bo i en koja som ständigt blev invaderad av strandkrabbor. Därför blev baren 'Le Select' deras räddning under de mer än 40 år de tillbringade tillsammans i gott sällskap med deras nio barn.

First officer Swedish Royal Polar Star