Ursprungligen hette ön Ouanalao och detta namn syns fortfarande på StBarths stadsvapen. Det finns många historier om vem som upptäckte ön och gav den dess namn. En är att Christofer Columbus befann sig på grannön St Martin såg St Barth därifrån och döpte ön efter sin bror Bartholomeo. En annan säger att det var Bartholomeo själv som döpte ön när han var guvernör i Santa Domingo och det ska ha skett 1496. Faktum är att man kan hitta namnet på en karta från 1623.
Spanjorerna, som på 1600-talet ville kolonisera de karibiska öarna, var inte intresserade av S:t Barth eftersom ön var för liten. Ön såldes därför till Malteserriddarna 1661 och man tror att det bodde ett hundratal människor på ön 1664. År 1661 tog det franska ”Compagnie des Indes Occidentales” över ön, men det var inte framgångsrikt eller långsiktigt för det franska bolaget som upplöstes 1674. Franska staten tog sedan hand om St Barth tillsammans med Guadeloupe.
Den 7 mars 1781 tog Sverige officiellt över ön från fransmännen, som i utbyte fick frihandelsrättigheter i Göteborg. St Barth hade få naturtillgångar och kolonin var till en början en besvikelse. Men ganska snart insåg man att den naturligt skyddade hamnen istället var en gåva. Fransmännen kallade bukten för ”Le Carenage” och runt denna bukt byggdes öns huvudstad Gustavia. Staden har fått sitt namn efter den svenske kungen Gustaf III, som förhandlade om övertagandet av Frankrike. Samma år, 1781, utnämndes Gustavia till ”Porto Franco”, en skattefri hamn för alla fartyg av alla nationaliteter. Det visade sig vara ett framgångsrikt drag, särskilt under revolutions- och Napoleonkrigen då grannöarnas hamnar stängdes för vissa nationer.
Transithandeln blomstrade upp ordentligt, en guldålder som varade i nästan 50 år. Men när kriget tog slut öppnade grannöarnas hamnar och de kopierade Gustavias framgångsrika koncept med skattebefrielse. Som om inte det vore nog drabbades ön av orkaner och bränder, vilket så småningom ledde till att S:t Barth blev en börda snarare än en tillgång för svenskarna. Den 16 mars 1878 återlämnades St Barth till Frankrike för en blygsam summa, men i fördraget skrevs att Gustavia skulle behålla sin skattefria status. Avtalet spelade en avgörande roll när S:t Barth den 1 juli 2007 fick status som ”Collectivite d’Outre Mer”. På 1960-talet startade lyxturismen på St Barth när de kända finansfamiljerna Rockefeller och Rothschild upptäckte öns skönhet och klimat. Och så är det än idag.
Detta är till stor del tack vare ASBAS (L’Association SAINT-BARTH des Amis de Suède), vars medgrundare och hedersordförande var Marius Stakelborough och mer nyligen Arlette Magras, som blev den nya ordföranden 1996. Arlette har ägnat mycket tid åt att forska i öns historia, inte minst när det gäller den svenska eran på ön. Hon har besökt Sverige flera gånger och tillbringat många timmar med källforskning i de svenska arkiven. År 2016 utsågs hon till ”Årets kvinna” på ön tack vare sitt ambitiösa arbete. Tillsammans med sin bror har hon också renoverat sina föräldrars tomt som ligger nära infarten till Gustavia och skapat en unik kombination av historiskt museum och botanisk trädgård under namnet ”Domaine Félicité”. I september 2024 tilldelades Arlette Magras den franska utmärkelsen ”Médaille d’honneur de l’engagement ultramarine” för sitt långa och gedigna arbete med att kartlägga och dokumentera öns historia, inte minst den svenska.
