Major’s House, ursprungligen byggt runt 1780, står som ett bevis på St Barths rika koloniala historia och dess motståndskraft mot naturkatastrofer. Huset byggdes ursprungligen för att ersätta en handelsbyggnad och fungerade som bostad för öns major, som var ansvarig för garnisonen och polisstyrkan. Den nuvarande strukturen, som byggdes om 2006, är en trogen kopia av den ursprungliga designen, komplett med den karakteristiska höga stenmuren på en kuperad tomt. Under hela sin historia har Major’s House klarat av många utmaningar.
Den stod emot stora orkaner 1819 och 1837 och genomgick renoveringar för att fungera som regeringsbyggnad och guvernörens kontor. Det kanske mest betydelsefulla ögonblicket inträffade den 16 mars 1878, då den var värd för undertecknandet av papper som återförde St Barth till franskt styre. Byggnadens mångsidighet är uppenbar i dess många roller genom åren – från skola till tingshus till brandstation. En unik egenskap hos huset är dess separata köksannex, som föreskrevs i en svensk lag från den 18 juli 1797.
Enligt denna lag skulle köken inrymmas i separata byggnader med minst 2,5 meter höga stenmurar runt eldstaden, en försiktighetsåtgärd mot spridning av bränder i städer som dominerades av träkonstruktioner. Denna arkitektoniska detalj ger en inblick i de praktiska övervägandena i det koloniala livet och det svenska styrets inflytande på öns utveckling. Idag står Major’s House inte bara som ett historiskt landmärke, utan som en symbol för St Barths anpassningsbara historia, som blandar svenskt kolonialt inflytande med lokala karibiska arkitektoniska traditioner.
